|
2.
Långbro
Långbro har sitt namn av den långa
bro som man tvingades anlägga över sankmarkerna vid den nu utdikade Kyrksjön. På sjöbottnen reser sig i dag Älvsjömässans oranga utställningshallar.
I Huddinge blir den forntida anknytningen inte lika entydig.
Runhällen i Glömsta (Sö 300), ”Sverker lät göra
bron efter Ärengunn, (sin) goda moder”, samt Glömsta gravfält och bytomt, är
här de enda järnåldersspåren längs den historiskt dokumenterade sträckningen
av Göta Landsväg. Över Södertörn passerar den gamla riksvägen intill de
medeltida gudsboningarna i Brännkyrka, Botkyrka och
Salem. Varför inte förbi Huddinges gamla sockenkyrka?
Från kyrkväggen i Huddinge täljer runorna (Sö
299), att ”Anund och Trofast ... sin moder.
De gjorde bro.” Stenen har alltså varit rest invid en forntida väg och
den vägen kan förmodas ha strukit förbi kyrkan.
En enkel förhistorisk vägförbindelse mellan Vårby och Vite Krists helgedom i Huddinge får man antaga att funnits.
Sannolik är då en sträckning längs Glömstdalen
förbi Glömsta, med bron vid runhällen, och genom
järnåldersgårdarna Kästa, Vista, Skälby, Annersta (Flemingsberg) och Fullersta.
Hur ledde förbindelsen därefter vidare mellan Huddinge och Brännkyrka
kyrkplats? Förmodligen via Källbrink, norr om vår översvämmade ådal, där sockenvägen senare gått fram.
Enligt gamla kartor och handlingar har den ”Gambla Lands Wägen” från
Långbro till Brännkyrka ringlat nedför den så kallade Korskruven
vid Långsjöns östra ände. Därifrån gick den genom skogsmarkerna öster om
Gömmaren förbi torpen Milsten, Källbrink, Jeriko, Nytorp och Fredriksdal
längs Gamla Stockholmsvägen och Lillerudsvägen till
Glömsta och broläggningen över den blöta dalgången.
En yngre sträckning från början av 1600-talet följer Gamla Stockholmsvägen
från Fredriksdal i riktning Vårby för en kringgående rörelse mot Flottsbro. Den allra äldsta sträckningen är möjligen
omvägen från Källbrink längs Fullersta ådal förbi
Huddinge kyrka och åter västerut längs Glömstadalen
mot Ärengrunns bro.
3.
Mot tingsplatsen
Efter korsningen med den bilstinna Glömstavägen, förbi
den enkelt utformade runhällen, fortsatte Gamla Lands Wägen
in i Botkyrka socken. Beteckningen ”Tingsvägen” dyker upp i
arkivalierna. Förklaringen finns på andra sidan Flottsbro.
Vägen löper in i Botkyrkas centrala järnåldersbygd mot tingsplatsen vid ”Swarta Lööth”, som lånat
sitt namn åt Svartlösa härad, fram till 1400-talet
benämnt Övra Tör. Ängen med den svarta jorden är nu
försvunnen under Hallunda trafikplats på E4/E20. Två fornborgar bevakar näset
där Tingsvägen går fram mellan Alby och Tullingesjön.
Dåtidens brännkyrkabor hade måhända så
bråttom till tinget att de röjde genvägen genom Gömmarskogen. Huddinge kyrka
var för dem ingen omistlig rastplats, Samtidigt med tinget hölls troligen
också en lockande marknad.
Efter Svartlöten kunde tingsbesökarna
färdas vidare förbi Botkyrka kyrka längs den urgamla led, som ända fram till
1950-talet utgjorde Riksväg 1 mellan Stockholm och Södertälje.
Sextonhundratalets vägbygge från Hornstull över
Fittja anslöt vid tingsplatsen.
Runsten i vägg och grund (Sö 282, 283, 284 ooch
285), det äger Botkyrka kyrka. På vägen till Sankt Botvids
uppmurade äreminne kom påvetidens pilgrimer
vallfärdande. Botvid dog martyrdöden omkring år
1100. Han har kallts Södermanlands och Södertörns apostel. Kyrkan uppfördes
av brodern Björn på fädernegården Hammarbys ägor. År 1176 invigdes stenkyrkan
som ersättning för en äldre byggnad i trä. Pilgrimer flockades kring Botvids reliker.
4.
Bornsjöbygden
Vid Salems kyrka med sin stämning av
medeltid släpps resenären mot Götaland in i denna sockens järnåldersbygd
söder om Bornsjön. Hålvägar och en rest runsten (Sö 306) är vägdokument från fordomsdags
här intill gravfältet vid Söderby. Längre västerut
vid Bergaholms herrgåd
står ännu en runsten (Sö 302) rest i ättehagen intill
väg och gård.
Norr om sjön Tullaren leder Landsvägen enligt 1700- och
1800-talskartor genom ensliga dälder brån Bornsjöbygden mot övergången till Södermanlands fastland
vid Södertälje. Vi har nu snuddat Östertälje gamla
socken och kommit in i Öknebo härad med tingplats
någon mil bort på andra sidan staden Tälje,
Södertälje sedan 1600-talet. Östertäljes järnåldersbygd låg längre söderut på
Södertörn i trakterna av Hall, väster och söder om sjön Uttran.
Mina ciceroner längs Göta Landsväg, Nils Friberg i en studie från
1938, och Lars Z Larsson i en uppsats från 1929, har enligt min mening missat
en intressant frågeställning om vägsträckningen vid Bergaholm.
Järnåldersbygden i Salem fortsätter här mot Ladvik
och Edeby väster om Bornsjön. Två runstenar, vid Oxelby (Sö 304) och Lideby (Sö
381), utmärker en motsvarande forntida vägriktning.
Längs vägen mellan Bergaholm och
Södertälje finns det däremot inga forntida lämningar. Det påminner om
sträckningen genom Gömmmarskogen. Lägg till detta
att den fyra kilometer långa dalgången från mälarviken
vid Viksberg mot Ladvik
är kantad av fyra fornborgar. Ledde den äldsta vägen från Bergaholm
över Ladvik mot en hamn vid Viksberg?
På en broförankrad holme i mälarvattnet mellan Södertälje och Viksberg ligger i varje fall ruinen av den medeltida
borgen ”Täljehus”.
Artikeln har
tidigare varit publicerad som ett avsnitt i författarens bok ”Gömmarens gåta
|
